Lucka 13 – Mer semester tack

Matte: Kom nu.
Rosa: Nä.
Matte: Jo, kom nu.
Rosa: Nä.
Matte: Varför inte det?
Rosa: Jag har semester.
Matte: Nja. Du har haft några lugnare dagar, men särskilt mycket semester vet jag inte…
Rosa: JAG HAR SEMESTER!
Matte: Oavsett om du har haft semester eller inte så är den slut nu.
Rosa: Nä.
Matte: Jo.
Rosa: Nä, semestrar tar aldrig slut.
Matte: Jag är ledsen att spräcka din bubbla här, men det är ungefär det enda semestrar gör såhär års.
Rosa: Jag tror dig inte.
Matte: Suck. Kom nu.
Rosa: Nä.

Matte: Du är verkligen inte med på det här idag va?
Rosa: Nä.
Matte: Men du…
Rosa: Jag har semester.
Matte: Den är slut sa jag ju.
Rosa: Jag tror dig inte!
Matte: Nej, det är ju lite mer ditt problem då.
Rosa: MITT problem?? Är det såna vi ska vara nu???
Matte: Sluta se så eländig ut. Du är i jättefin form. Vi måste träna idag, vi ska på utflykt imorgon.
Rosa: Det går inte.
Matte: Nähä? Varför inte det?
Rosa: JAG HAR SEMESTER!
Matte: Kom nu.

Dagen efter.
Rosa: Herregud vad spännande!
Matte: Inte så mycket semester längre?
Rosa: Jag glömde att det här är mitt jobb! Jag älskar mitt jobb!!
Matte: Roligt att vara på utflykt?
Rosa: Jag ÄLSKAR utflykt! Vad ska vi göra här?
Matte: Vi ska visa lite WE för nya trevliga människor.
Rosa: Hurra!
Matte: Såvida du inte är på semester fortfarande?
Rosa: Jag kan inte svara för vad bakhalvan gör, men hövvet är med!
Matte: Det får duga.
Rosa: Nu kör vi!
Matte: Välkommen tillbaka från semestern.
Rosa: Tackar!

Lucka 12 – Utomhuset

Matte: Hej!
Den Rosa Hästen: HEJ!
Matte: Oj, du var pigg idag.
Rosa: Det är en sån dag!
Matte: Så passande.
Rosa: Vad ska vi göra idag?
Matte: Vi ska gå ut i naturen!
Rosa: SKOJ! Vem ska följa med?
Matte: Det blir bara du och jag idag.
Rosa: SPÄNNANDE! Får jag gå först?
Matte: Ja, alltså.. vi går ju på samma ställe, men du är ju liksom före mig per default.
Rosa: Utmärkt!

Matte: Varför stannar vi?
Rosa: Man vänder här.
Matte: Ja, ibland vänder vi här. Men idag ska vi gå lite längre.
Rosa: Fast man vänder här.
Matte: Nja, man KAN vända här. Men man kan också gå vidare.
Rosa: Är du säker?
Matte: Jag är säker.
Rosa: Helt säker?
Matte: Helt säker.
Rosa: Jamen dåså! Då går vi!
Matte: Duktig tjej.
Rosa: Jag vet.

Matte: Men du, nu har vi stannat igen.
Rosa: Jaa..aa…
Matte: Varför har vi stannat?
Rosa: Det är en…grej…där.
Matte: Vardå?
Rosa: DÄR!
Matte: Va?
Rosa: DÄR! DÄR! SER du inte?? DÄÄÄR!
Matte: Nej, jag ser verkligen ingenting. På andra sidan vägen ser jag massa saker, men där du tittar så ser jag faktiskt ingenting.
Rosa: ÄR INTE DET KONSTIGT???
Matte: Alltså… nej. Det är en åker.
Rosa: Fnork.
Matte: Jag tror att du vågar gå förbi den.
Rosa: Jag veeeet inte…
Matte: Du är väl ingen fegis?
Rosa: Nä!
Matte: Och om du inte går så måste ju jag sitta av och gå före, och då får du ju inte gå först. Du är väl ingen sån som går sist?
Rosa: Nä!
Matte: Så vad tycker du då är lösningen på det hela?
Rosa: Att gå förb…vänta, vart tog den vägen?
Matte: Du gick förbi medan du funderade på om du skulle gå förbi eller inte.
Rosa: …vad lömskt!
Matte: Jag vet.
Rosa: Får det gå till så?
Matte: Sluta fundera så mycket. Vill du trava lite?
Rosa: JA!
Matte: Kan du lova att hålla dig i pälsen då?
Rosa: …jag kan lova att försöka?
Matte: Ja, mer än så kan jag väl inte be om egentligen.
Rosa: Nä, precis.
Matte: Varsågod och trava lite.
Rosa: WOHO!!
Matte: Alltså, det är lite trav. Du behöver inte försöka vinna Åby Stora Pris.
Rosa: Jag gillar att vinna grejer!!
Matte: Ja, det är tydligt det.

Rosa: Varför vänder vi? Jag började ju få feeling!
Matte: För att vägen tog slut. Jag tror inte din feeling sträcker sig hela vägen ut i skogen.
Rosa: Det vet du väl inte om vi inte provar!
Matte: Du är rädd för träd.
Rosa: Inte! Jag VAR rädd för träd! Nu är jag inte rädd för träd!
Matte: Okej, gå nära träden där borta då.
Rosa: …alltså, vi behöver ju inte överdriva.
Matte: Såpass alltså?
Rosa: De står ju för fan i grupp.
Matte: Jojo. Nu svänger vi här.
Rosa: Åh, den spännande backen!
Matte: Precis. Och vad får man göra i den spännande backen?
Rosa: Man får springa!
Matte: Det får man. Och hur får man springa?
Rosa: SKITFORT RAKT FRAM!!
Matte: Exakt. Är du kanske lite sugen på att springa skitfort rakt fram?
Rosa: JAG ÄLSKAR SKITFORT RAKT FRAM!!
Matte: Varsågod och visa varför man ska ha sådär långa bakben.
Rosa: HURRRA!!!!

Matte: Det gick fort du!
Rosa: Åfifan var jobbigt det var.
Matte. Men ganska kul?
Rosa: JÄTTEKUL! Får jag springa igen?
Matte: Inte idag. Nu ska vi gå hemåt.
Rosa: Meh.
Matte: Seriöst, varför står vi still?
Rosa: FARLIG GRUSHÖG!!
Matte: Den var inte farlig åt andra hållet?
Rosa: Jo, men då tog jag den med fart.
Matte: Du vet att vi gick förbi grushögen innan du började springa va?
Rosa: …jag kanske hade annat att tänka på!
Matte: Om den inte hoppade upp och bet dig då så kommer den sannolikt inte att göra det nu heller.
Rosa: Och hur vet du det?
Matte: Jag vet grejer.
Rosa: Den kanske OCKSÅ hade annat att tänka på just då?
Matte: Har du tur kanske den har det nu med?
Rosa: Ja, men…
Matte: Kom igen nu, knata på.
Rosa: Alltså, jag tänker inte gå förbi nån himla hästätande monstergrush…vänta, DET HÄNDE IGEN! DEN FÖRSVANN!!
Matte: Det som hände igen var att du gick förbi den medan du funderade på im du skulle gå förbi den.
Rosa: Alltså, jag måste sluta göra det.
Matte: Jag tycker att det är ganska praktiskt.
Rosa: Pfft.

Matte: Titta, nu ser vi hemma igen.
Rosa: Hej Hemma! Måste vi gå hem redan?
Matte: Ja, nu måste vi gå hem. Vi får gå längre en annan dag.
Rosa: Okej då. Om du lovar.
Matte: Jag lovar.
Rosa: Dåså. Då säger vi så.

Lucka 11 – En annan sommarskola. Typ. Heja Sverige.

Den andra sommarskolan vi var på i år kom ett par veckor efter den småländska. Den här gången behövde vi inte åka långt alls, eftersom sommarskolan var hemma hos oss, i vår vanliga paddock med vår vanliga fröken. Det som var lite ovanligt var att vi dels skulle träna fyra gånger på två dagar, och dels att våra kompisar kom och hälsade på från olika håll så vi hade en myshelg med våra vänner. Hurra!

I somras var det fotbolls-VM och just den här helgen var den dära viktiga matchen mot England. Så självklart kände vi att det var läge att klä på både oss och hästarna kläder efter situationen.

Den Rosa Hästen fick alltså släpa runt på flaggan igen. Matte har fått för sig att det är roligt. Det visar sig också att om den Rosa Hästen får gå som en glad giraff på enhandsfattning med flagga så kan hon byta galopp riktigt fint, i alla fall åt det lätta hållet.

Sen gick det kanske inte så himla bra för Sverige ändå just den här gången, men det var i alla fall inte på grund av att vi inte hejade ordentligt.

Dag två inleddes med att den Rosa Hästen fick långfrukost och matte tog en liten morgonsväng med den Grå Hästvalpen. Hästvalpen är lite av ett projekt som matte roade sig med under våren, han behövde lite extra support när han lärde sig att gå i verksamheten. Sen hade vi inte så mycket med varandra att göra ett tag, så det var trevligt att ta en svängom och känna in läget lite. Han har vuxit massor. Han fick till och med testa den stora grejen att gå från ena ridbanan till den andra. Det vill säga gå på gräs. Med ryttare. Vi visste kanske inte riktigt innan att det var en stor grej, men det var sannerligen inget att ta för lätt på.

Duktig kille.

Sen var det den Rosa Hästens tur. Hon har ändå vid det här laget kommit så långt att hon byter hyfsat. Därför var det dags att lära sig byta mer på rakt spår och angiven plats. Det var apsvårt, tyckte både matte och häst. Eftersom det ena bytet går lättare än det andra så gjorde vi så att vi gick på fyrkantsspåret i vänster varv, där vi först gjorde det enkla bytet från vänster till höger, så vi hamnade i förvänd galopp. Och sen när vi kom till ett hörn så bytte vi från den förvända till rättvända galoppen igen, det vill säga det svåra bytet. Eller ja, det var tanken att vi skulle göra så, men det blev mer ett byte åt det lätta hållet, sen en cirkusövning tillbaka igen. 

Vi testade även med att göra bytena lite tätare, så att den Rosa Hästen inte skulle få så mycket tid på sig att förbereda cirkusen. Genom att lägga bytena i vart fjärde språng runt hela banan tänkte vi lite smart att vi skulle komma runt det. Inledningsvis ledde det bara till att den Rosa Hästen lärde sig att räkna till fyra, men efter en stund hittade vi ordning och reda och lyckades byta åt båda håll utan dramatik. Med det var vi så nöjda att vi avbröt, trots att vi bara kommit halvvägs genom lektionen. Man ska sluta på topp!

Lucka 10 – En ny

Måndag morgon i Flickflocken

Ny Grå Tjej: Jag är högst i rang här!
Luddig Noshörning: Du är inte högst i rang här.
Ny Grå Tjej: Okej, jag är inte högst i rang här.
Luddig Noshörning: Just det.
Ny Grå Tjej: Jag är näst högst i rang här!
Luddig Noshörning: Du är inte näst högst i rang här. Rosa Hästen är näst högst i rang.
Rosa Hästen: HAHA!
Ny Grå Tjej: Fanken.
Luddig Noshörning: Nu står vi still och äter frukost.
Ny Grå Tjej: Men Rosa Hästen är ju min kompis. Vi är grannar!
Luddig Noshörning: Whatever. Frukost.
Ny Grå Tjej: Jag och Rosa Hästen tänker starta en egen flock!
Rosa Hästen: Va, tänker vi?
Luddig Noshörning: Ni tänker inte starta en egen flock.
Ny Grå Tjej: Joho! Rosa Hästen är MIN!
Luddig Noshörning: Rosa Hästen är inte din. Hon är min.
Rosa Hästen: Vänta, va? Är inte jag min?
Spanska Märren: OCH JAG ÄR EN SPANSK MÄRR!!
Luddig Noshörning: Men tyst med dig. Ät din frukost.
Spanska Märren: Jag gillar frukost!
Ny Grå Tjej: Du kan inte ta henne! Hon är min!
Luddig Noshörning: Är vi inte klara med det här nu?
Ny Grå Tjej: Kom Rosa Hästen, vi går nån annanstans.
Rosa Hästen: Jag gillar att springa. Gillar du att springa?
Ny Grå Tjej: Jag gillar att springa!
Rosa Hästen: Ska vi springa lite? Jag vet ett bra håll!!
Ny Grå Tjej: Är det rakt fram? Jag gillar rakt fram!
Rosa Hästen: Det är rakt fram!!
Ny Grå Tjej: OMAJGAD, det är som att vi har varit BFF alltid!!
Rosa Hästen: JAG VET! Alltid!! Kom så springer vi!
Luddig Noshörning: Men för helv… STÅ STILL OCH ÄT FRUKOST!
Spanska Märren: JAG STÅR STILL OCH ÄTER FRUKOST!
Luddig Noshörning: Du står alltid still och äter frukost.
Spanska Märren: Jag råkar gilla frukost! Och ibland är det faktiskt lunch!
Ny Grå Tjej och Rosa Hästen: Hihihi, vi springer!
Luddig Noshörning: Men KOM TILLBAKA!
Spanska Märren: Måste vi springa? Det är jävla jobbigt att springa.
Luddig Noshörning: Ni två kan inte tro att ni får göra som ni vill här!
Ny Grå Tjej: Vadå då? Vi var faktiskt här först!
Luddig Noshörning: NI VAR INTE HÄR FÖRST! Ni bor INOMHUS på natten! Jag och Spanska Märren BOR HÄR! Ni är GÄSTER här!!
Ny Grå Tjej: Bla bla.
Luddig Noshörning: Men vad i helvete.
Rosa Hästen: NU SPRINGER VI LITE MERA!
Spanska Märren: Men vad i helvete.
Ny Grå Tjej: Nu kör vi!
Rosa Hästen: WOHOOO!!
Luddig Noshörning: Äh jag orkar fan inte.
Spanska Märren: Orkar inte vad? Äta frukost? Kan jag få din då?
Luddig Noshörning: Det är GRÄS, det finns hur mycket som HELST!
Spanska Märren: Så det är ok att jag tar ditt då?
Luddig Noshörning: Alltså seriöst…

Lucka 9 – Småländsk sommarskola

På somrarna åker vi ibland iväg för att gå i skola någon annanstans några dagar. Lite som en sommarskola. Förra året var vi i Småland och i Skåne. I år hade vi också två sommarskolor, men den i Skåne hade fel datum för oss så det blev bara Småland som blev repris från förra året. 

Förra året åkte vi till Småland ihop med den Grå Mustaschlusen och hans matte, men de hade tyvärr en skadad fot i år och fick stanna hemma. Istället fick den Rosa Hästen en orange tjejhäst som granne, det tyckte hon var bra. Girl power och så vidare.

I den småländska sommarskolan får man träna både dressyr och WE, ett pass om dagen av vardera sort. I tre dagar. Det är jättemycket träning på en gång det. 

I år har vi ju haft strikt fokus på våra byten. Så dressyren på årets sommarskola var strikt inriktad påd et. Dels att vi skulle minimera mängden handstående per minut och dels att vi skulle få till en luftigare och snärtigare galopp för att lättare kunna byta galopp. Problemet visade sig ganska omgående vara att när vi får till en luftigare och snärtigare galopp för att lättare kunna byta galopp så är det också jättemycket roligare att stå på händer. Såatteh…







När det kom till WE-träningen så ville matte träna på långsamt och organiserat. Den Rosa Hästen ville träna på fort. Vi kompromissade genom att träna på fort. Det är märkligt hur det blir, det där.



Vi tränade även på jättefort. Ibland med flit, ibland inte. Den Rosa Hästen är ju väldigt positiv till speedmomentet, så att säga. För att inte tala om vad den Rosa Hästens svans är.




Men vår småländska sommarskolefröken var listig nog att få till att vi tränade på långsamt också. Lite i smyg, när den Rosa Hästen liksom inte märkte. 



Sammantaget så lyckades vi både göra byten utan kaos, galoppera elegant och organiserat samt genomföra WE-bana nästan utan handstående i alla fall ibland. Ett helt godkänt reslutat på en väldigt bra sommartradition. Vi längtar redan till nästa år. 

Lucka 8 – En mer organiserad sorts utflykt

Vi gillar ju att åka på utflykter. Till exempel kan vi åka på tävling, eller träning, eller bara hem till nån kompis och inspektera om deras träd är mindre farliga än våra. Det visar sig att träd i andra kommuner GÅR ATT ÄTA! Helt SJUKT! Vi har dock inte vågat testa det hemma ännu. Men nog om det.

En annan sorts utflykt som vi har börjat göra lite oftare än tidigare under det här året är när vi åker på clinics. För er som inte är så bevandrade i hästvärlden och de termer vi slänger oss med så kan man förklara clinic lite som en uppvisning kombinerat med undervisning. Det vill säga den Rosa Hästen visar vad hon kan och matte försöker under tiden förklara vad vi håller på med.

Detta gör vi då i Working Equitation. Övriga grenar som vi ägnar oss åt är inte direkt något att visa upp. Nu påstår vi inte att vi på något sätt är experter i WE heller, långt ifrån. Men matte kan ganska mycket om det i alla fall i teorin, och den Rosa Hästen visar gärna. Så när någon ridklubb eller privatstall eller så blir nyfikna på vad WE är så åker vi dit och visar upp lite hur man gör. Ibland har matte lite prova på-lektioner efteråt, då får den Rosa Hästen låna en box eller hage eller så att vänta i så länge. Hon är ju generellt sett sån att hon står där man ställer henne, så länge det inte är i transporten för den är helt meningslös när den står still.

Oftast går det ganska bra. Vi tar med oss tjuren Tryggve hemifrån ibland, han får åka bredvid den Rosa Hästen i transporten. Det har gått så långt att den Rosa Hästen vet att när Tryggve är lastad så blir det livat, och hon springer nästan på transporten. Matte har övervägt att börja ta med Tryggve på tävling. Det finns ju tävlingshästar som har sällskapsponnyer med sig på tävling, varför kan inte vi ha ett nötkreatur av trä? Och så tar vi med oss lite andra grejer, slalompinnar och sånt. Och så visar vi vad man kan göra med dem.

Ibland går det inte lika bra. Till exempel när den Rosa Hästen hamnade i handståendefasen och bestämde att clinic antagligen är ett utmärkt tillfälle att visa magen för åskådarna. Vid just det här tillfället hade vi bland annat med hopphindret. Den Rosa hästen fick syn på hindret, gjorde ett jättebocksprång så matte håller på att åka åt fanders, hoppar över hindret på ett sånt sätt att matte liksom ramlar tillbaka ner i sadeln. Matte tänkte inte mer på det, eftersom den Rosa Hästen gjort precis samma sak tidigare (till exempel på en likadan clinic veckan innan), utan vi fortsatte som om inget hade hänt. Men sen märkte matte att publiken blivit ovanligt tyst. WE är ändå lite livat, det brukar pratas en del i publiken under tiden om vad som händer på banan. Så matte frågade pedagogiskt om det var några frågor. Det var tyst ett ögonblick, sen pep en liten tant “Måste man hoppa två gånger??”

Sen dess har vi noga förklarat det här med handståendefasen och den Rosa Hästens extrakonster varje gång vi har varit ute på clinic. Folk brukar ha oerhört mycket sympati, måste vi säga. Plus att vi brukar trösta oss med att om vi råkar välta delar av banan och glömmer vilken gångart som kommer mellan skritt och galopp så känner folk kanske att WE inte är omöjligt eller svåruppnåeligt, utan något som alla kan göra och ha roligt med. För så är det ju. Alldeles förskräckligt roligt, om man frågar den Rosa Hästen.

Lucka 7 – En sorts utflykt

Den Rosa Hästen delar hage med tre andra tjejer, även kallade Flickflocken. Flickflocken är ett ganska mysigt gäng ändå. Oftast är det ordning och reda. Rangordningen är ganska stabil, den Rosa Hästen är ganska högt upp men inte högst i rang. Hennes uppgift brukar vara att se till att alla är glada. Det är fint det.

Ibland får Flickflocken för sig att trots att de har en hage stor som halva Bohuslän så är det dags att vidga vyerna och ta en promenad. Då finns det somliga i hagen (Inga namn nämnda, men tänk skärt) som egentligen inte tycker att det där med el är så himla farligt. Om man tar i lite går det dessutom ganska fort. Och så går Flickflocken ut på äventyr.

Nu är de flesta flickorna inte direkt såna som går på äventyr i onödan. De kollar mest om gräset är grönare på andra sidan.

Det är egentligen mest en av dem som inte är fullt så matfokuserad utan kanske lite mer äventyrsfokuserad. Och sådär mitt i sommaren kan det ju hända att det inte är så värst mycket äventyr utan har blivit lite tråkigt. Då får man fixa ett eget. Ingen ska komma och säga att den Rosa Hästen inte är lösningsorienterad!

Således kan det hända att matte hittar den Rosa Hästen längst bort av alla, där hon har fastnat med svansen i ett taggbusksnår, skrapat upp sin nos, inte har några som helst planer på att gå hem igen och på det hela taget är skitnöjd med sitt tilltag.

Såna dagar kan det hända att matte blir lite trött. Men bara lite.

Lucka 6 – Den sjätte

Idag är det den sjätte december. För exakt sex månader sen var det den sjätte juni. Då firar vi nationaldag. Den Rosa Hästen är ju visserligen portugis, men hon har stämplar i passet som säger att hon är lite svensk också numera, så hon fick också vara med och fira.

För att fira tränade vi lite WE ihop med den spanska märren med pilot. Det var roligt, så som WE allt som oftast är. Sen tänkte vi att vi skulle träna på att rida lite med svenska flaggan också. Dels för att det är roligt att rida med flagga, dels för att det kan komma en dag när vi behöver ha en flagga med oss på prisutdelningar. Plus att matte behöver träna på att rida med enhandsfattning ibland.

Den Rosa Hästen ville inte ha med flaggan att göra. Hon tyckte att den var superläskig.

Nu är det ju så med just den här matten att när den Rosa Hästen tycker att något är superläskigt så blir matte alldeles förskräckligt superjobbig. Den Rosa Hästen ska tävla WE, hon kan inte hålla på och bli rädd för saker bara för att de fladdrar lite. Det går faktiskt inte för sig.

Tio minuter senare ångrade den Rosa Hästen att hon någonsin fnorkat åt flaggan, eftersom det tydligen innebar offentlig utskämning istället. Suck. Dumma matte.

Men flaggan var i alla fall inte farlig längre.

Sen tränade vi på att rida prydligt på en hand. Det går ibland, om den Rosa Hästen får lov att vara lite slafsig i formen och matte kommer ihåg att inte tappa tyglarna när vi svänger. Småsaker bara. Kan väl inte vara så svårt att lösa eller?

Lucka 5 – Den Rosa Hästen utmanar utomhuset

Den Rosa Hästen är liksom inte per definition en utomhushäst, utan har ju som vi alla vet vissa utmaningar när det kommer till att gå ut på tur. Nu har vi ändå lagt några års träning på det, och förutom att det ibland blir total cirkus så går det ändå bättre och bättre. Den Rosa Hästen är ju egentligen en ganska modig typ, hon är inte rädd för så värst många saker. Det är mer att utomhuset är så vansinnigt roligt och spännande att det ibland slår lite slint. När rosa hästar flyger och så vidare.

Hur som helst så tyckte matte nu i början av sommaren att det är dags att den rosa hästen blir vuxen och lär sig att gå ut på egen hov. Inte för att det inte är trevligt med sällskap, det är snarare alldeles förskräckligt trevligt (så länge de fattar vem som ska gå först. Ledtråd: Det är inte sällskapet.). Kanske lite för trevligt ibland, i alla fall när det vankas kapplöpning. Den Rosa Hästen är rätt snabb, och visar det gärna.

Hursomhelst så måste man även kunna gå ut ensam när man är en Duktig Häst. För det har matte bestämt. Inte alldeles ensam naturligtvis, det hade sett ut det. Matte är ju med såklart. Men matte kommer ju ingenstans om inte den Rosa Hästen går dit först, så matte räknas typ inte.

Vi har gått runt grannens åker själva förut, men då har vi sett Hemma hela tiden så det är inte så läskigt. Nu hade matte plötsligt stora planer på att vi skulle gå utom synhåll från Hemma och dessutom gå i Skog. Den Rosa Hästen blev lite förvånad först när vi tappade kollen på Hemma, så hon frågade artigt om matte egentligen hade någon koll på vad vi höll på med. Men det hade matte, så då gick hon snällt vidare i angiven riktning. Förvånansvärt snällt faktiskt. Det visade sig ganska snart att den Rosa Hästen är väldigt mycket tamare i utomhuset ensam än när hon är i grupp. Det är ju värt att notera.

Saker som den Rosa Hästen inte är rädd för: Bilar, traktorer, bilar med skramliga släp, båtar i vatten, cyklar, män som skyfflar grus, rådjur som hoppar rakt ut i vägen framför oss, katter och brevlådor. Och den här grejen:

Saker som den Rosa Hästen är rädd för om vi nu nödvändigtvis måste prata om det: Grannarnas soptunnor. Sarkastiska fåglar. Båtar på land. Pyttesmå gruskorn som man råkar sparka på med bakfötterna så de rullar upp framför en lite som en attackerande dödssten.

Vi har så att säga lite att öva på. Men annars går det bra. Vi kan springa både långsamt och fort och den Rosa Hästen lyssnar på matte i alla fall oftast. Det var ju lite praktiskt. Det är också praktiskt att när vi ser Hemma igen så kan vi traska lugnt och fint hemåt, istället för att behöva tävla med nån om att komma Först.

Det ska nog bli ordning och reda på det här med.

Lucka 4 – En dressyrtävling

Jo, vi åkte alltså på en dressyrtävling i våras. Av olika anledningar visade det sig bli den enda på hela året – det var inte alls planen men varför det blev så är en senare lucka.

Just den här dagen blev det av. Och eftersom vi skulle åka en bit och starta i första klassen så fick vi gå upp ganska tidigt. Är det någon som kan gissa var den Rosa Hästen säger när matte försöker få henne att kliva upp klockan halv sex en söndag morgon?

Hon säger nej. Inte alls på ett otrevligt sätt eller så, hon tycker bara att matte fullkomligt har tappat förståndet och medan matte ändå går och letar efter sitt förstånd kan hon lika gärna ligga kvar och dra sig lite. Det är inte många existenser i världen som är mer morgontrötta än vad matte är, men den Rosa Hästen är med besked en av dem.

Matte fick ändå upp henne till slut, konstaterade att hon ändå var hyfsat ren, tvättade nån enstaka fläck, fixade färdigt frisyren, hivade in den Rosa Hästen i lådan och så begav vi oss mot nordost. Dressyrtävlingar går det tretton på dussinet i Götebogstrakten i maj, men ändå valde vi en som låg ganska långt bort. Dels för att det är trevligt att vara lite inkognito när man håller på med nåt där man inte riktigt vet hur man gör (varje gång matte tänker den tanken så slutar det med att vi träffar minst en bloggläsare redan på parkeringen. Så även denna gång. Men det är ju bara trevligt egentligen.). Men framför allt hade vi en god gammal vän på just den här klubben, och det är bra när man kan passa på att träffa sådana. Görans matte bor där numera och ställde upp som hästskötare, matteskötare och kamerakvinna under dagen. Göran själv var på sommarbete på annan adress, men så är det ibland.

Det här var den första tävlingen vi åkte på efter debaclet med handståendefasen i slutet på april. Därför tänkte matte att det var lite extra smart att åka på en tävling som inte hade några skojiga hinder eller något speedmoment som varar längre än en kort diagonal. Den Rosa Hästen var inte helt säker på att hon höll med om det. Som alltid i hennes värld är det tämligen onödigt att göra tråkiga saker när man istället kan göra roliga saker.

Matte bad väldigt snällt att den Rosa Hästen skulle hålla sig i skinnet den här gången. Hon svarade glatt med att bocka på framridningen. Dock inga kickar, så matte slapp skämmas för avsaknaden av rosett i svansen i alla fall. Man får vara glad för det lilla. I fortsättningen ska vi sätta dit den där rosetten, inte för att den Rosa Hästen någonsin sparkar mot andra hästar, utan för att hon ibland tydligen gör Shakira-moves med bakdelen i vädret. Det kan ju vara trevligt att varna sin omgivning liksom.

När det var vår tur upptäckte den Rosa Hästen till sin stora förtjusning att för att komma in på själva tävlingsbanan så behövde vi gå genom en hage. Det var bort från framridning och övriga hästar, in på främmande mark, men sånt bekommer inte den Rosa Hästen särskilt mycket. Och hagar är festliga, det vet hon nuförtiden (det var ltie annat med det när hon kom från Portugal och var skeptisk till utomhuset, men man lär så länge man lever). Men sen skulle vi lämna hagen och gå in i en såndär gammal dammig paddock igen. Det var ju inget roligt. Dessutom var det konstiga skuggor i hörnen och någon hade harvat RÄNDER på marken. Matte underade lite på om hon skulle bry sig om dressyrstaketen, för det är det många hästar som gör. Men vi har ju dressyrstaket runt banan hemma så hon tittade inte ens två gånger på dem. Hon tittade arton gånger på de harvade ränderna istället, och drömde lite om att få knata genom den festliga hagen igen. Matte lovade att om hon höll sig i skinnet genom hela programmet så skulle hon få det (för att liksom komma ut från banan igen). Jodå.

Själva prestationen på banan är väl inte så mycket att tjata om egentligen just den här dagen. Vi har haft bättre dagar. Vi har också haft betydligt sämre dagar. Matte kom ihåg programmet som var nytt för oss (LB:2), den Rosa Hästen kom ihåg att inte vifta på röven och bitvis hade vi ändå lite koll på läget även om det blev lite segt och tråkigt. Vi fick medelbra poäng och hamnade nånstans i mitten av resultatlistan. Helt okej alltså, speciellt som matte sett för sin inre syn någon typ av upprepning av handståendekaoset från tävlingen före. Så vi får vara nöjda med det. Vi tänkte att det kommer ju fler chanser, om vi bara övar på att rida med tränsbett lite mer.